Läs mer om att vara operatör i specialförbanden och ansök

Försvarsmaktens specialförband består av en specialförbandsledning och två förband, särskilda skyddsgruppen (SSG) och särskilda inhämtningsgruppen (SIG). De är inriktade på strid respektive underrättelseinhämtning. De kommande åren kommer de två förbanden att slås ihop till ett, med utökad förmåga inom områdena strid och underrättelseinhämtning. Det finns också särskilt uttagna, utbildade och utrustade stödjande enheter för luft- och sjötransporter, tekniskt stöd, logistik och sjukvård. Tillsammans utgör delarna ett system som ska kunna verka enskilt eller i samverkan med konventionella förband.

Användningsområde

Specialförbandens mest frekventa användningsområde är att verka inom multinationella insatser. Där ska specialförbandssystemet kunna bidra med en behovssammansatt grupp, Special Operations Task Group, för att lösa de primära uppgifterna: strid, underrättelseinhämtning och militärt stöd. De tre uppgifterna beskrivs närmare längre ned på sidan.

Insatsstyrkans sammansättning beror på vilken eller vilka uppgifter som ska lösas. Det innebär att soldaterna måste kunna uppträda i styrkesammansättningar från stridspar till större specialoperationsstyrkor. På grund av de särskilda uppgifter som specialförbanden ska kunna lösa krävs en hög beredskap, noggrant uttagen personal och en uppgiftsanpassad utrustning av mycket hög kvalitet.

Egenskaper

Förbandens främsta egenskaper är hög kvalitet, tillgänglighet och rörlighet samt liten numerär. Detta innebär att specialförband måste verka med andra framgångsparametrar än konventionella förband. Förbanden har lätt utrustning för att ha en hög rörlighet, såväl strategiskt som taktiskt.

Inom specialförbanden strävar man efter enkelhet såväl i planering som genomförande, oförutsägbarhet genom otraditionella och flexibla metoder, samt målmedvetenhet och beslutsamhet i genomförandet.

Operationssäkerhet är ett särskilt viktigt begrepp för Försvarsmaktens specialförband. Det innebär bland annat att många uppgifter om vad förbanden klarar av, hur de arbetar och vilken utrustning de har, måste vara hemliga för att förbanden ska kunna lösa sina uppgifter. Operationssäkerhet, snabbhet och eldkraft är det viktigaste skyddet.

De stödjande enheterna har inom sina kompetensområden samma tillgänglighet och kvalitet som insatsförbanden har. Detta ställer stora krav på och kräver särskild dedikation av den personal som ingår i enheterna.

Specialförbandens stridsuppgifter

Specialförband sätts in för att uppnå specifika, väldefinierade och ibland tidskritiska resultat av militärstrategisk eller operativ betydelse och som inte kan lösas av konventionella förband eller vapensystem. Typiska stridsuppgifter för specialförband är att med olika medel bekämpa mål som har stor betydelse för motståndaren, att frita människor som tillfångatagits eller hålls som gisslan och att genom strid inhämta tidskritiska underrättelser. Stridsuppgifterna kräver förmåga att under lång tid oupptäckt röra sig inom områden som kontrolleras av motståndaren.

Specialförbandens underrättelseinhämtning

Specialförbandens underrättelseinhämtning bedrivs i regel genom övervakning och spaning. Målen för inhämtningen kan vara till exempel verksamheter, personer eller annat som har väsentlig betydelse. Skillnaden mellan specialförbandens underrättelseinhämtning och konventionella spaningsförband är att uppgiften kan vara mer riskfylld. Specialförbandens underrättelseinhämtning ska också kunna bedrivas oupptäckt under lång tid i områden som kontrolleras av motståndaren.

Militärt stöd

Specialförband kan också få uppgiften att utbilda och ge råd till andra länders militär, till exempel inom ramen för en multinationell fredsfrämjande insats.