Svensk militär underrättelse och säkerhetstjänst förkortas MUST. Hur omfattande hela den verksamheten är känner bara en mindre del politiker och den högsta militärledningen.
Uppgiften är dock inte hemlig:
Att skydda Sverige, Försvarsmakten, andra myndigheter som Försvarets Materielverk och Försvarets radioanstalt, delar av försvarsindustrin och anläggningar viktiga för Sveriges militära säkerhet från alltför närgånget intresse. Naturligtvis finns det också en svensk underrättelseinhämtning i andra riktningen.
– Signalspaning riktad mot Sverige pågår just nu, medan vi sitter här vid bordet. Det här är något vi känner till och får acceptera. Däremot gäller det att begränsa eller helst helt stoppa tillflödet av den information som annan makt är ute efter.
Som vad?
– Det som vi benämner skyddsvärd verksamhet. För att ge exempel av mer tillfällig art kan nämnas robotprov, försök med ny radarutrustning och ledningssystem.
Kom över uppgifter
Hur stoppas, eller försvåras, avlyssning?
– När en främmande underrättelseplattform är i närheten ska övningen eller provet stanna upp eller helt enkelt avslutas. Plattformen kan vara ett flygplan eller ett fartyg, och sådana ser vi.
Ändå hände något ifjol som tycks vara mycket hemligt.
– En svensk verksamhet råkade ut för signalspaning. Verksamheten avbröts inte i tid. Skadan känner vi inte till, men främmande makt kom över uppgifter som inte skulle ha lämnat landet.
Fartyg eller flygplan?
– Det svarar jag inte på. Vi hade en liknande händelse 2006. Den gången brast det i rapporteringen om en skyddsvärd verksamhet. Nu var verksamheten känd av rätt instanser, men under några dagar tappades kontrollen över signalplattformen. Dessvärre.
Aningslösa…
John Daniels är chef för säkerhetskontoret vid MUST. Nyligen presenterades Årsrapport Säkerhetstjänst 2007, en helt öppen handling men med en hel del intressanta uppgifter – och påståenden. Bland de sistnämnda:
"Ett problem tycks vara aningslöshet bland svenska soldater och officerare… Säkerhetshoten verkar inte tas riktigt på allvar".
Menar du exakt vad det står – att svensk militär rent ut sagt är naiv när det gäller uppenbara hot mot verksamheten?
– Ja, tyvärr. Det är ingen hemlighet att det på den svenska staben i Mazar-e-Sharif numera finns en befattning för kontraspionage, Counter Intelligence.
I rapporten framgår att det under 2007 förekom attentat med improviserade sprängladdningar, så kallade Improved Explosive Devices (IED), riktade mot svenska soldater på patrull i provinsområdena.
Rapporten utpekar lokalanställd personal på de svenska camperna som en ren säkerhetsrisk. Det konstateras att svensk personal i utlandsstyrkan normalt byts ut var sjätte månad till skillnad från lokalt rekryterad personal som sköter städning, arbetar i köket, reparerar och underhåller vägar och byggnader inne på campområdet.
"Lokalanställda blir kvar vilket innebär att de vet mer om normalbilden inne på baser, s k camper, än den svenska kontigenten".
Tvingats avskeda
I rapporten konstateras att lokalanställda har berättat sådana saker för utomstående att den svenska ledningen tvingats avskeda eller omplacera personal. Det gäller både Afghanistan och Kosovo.
– Det är alltför lätt att koppla av säkerhetstänket inne på eget område, att förledas tro att hotet enbart finns utanför stängslet.
– Ibland tror jag att det är svårt att förstå, att se, kopplingen till att man själv läckt information. Frid och fröjd på campen. Sedan exploderar en IED efter vägen eller svenska soldater blir påskjutna.
– Vem kopplar då tilll den lokalanställde som alldeles nyss stod strax innanför vakten och telefonerade…?
Menar du att de händelser som drabbar svenskar och andra soldater i Afghanistan har direkt koppling till den lokalbefolkning som arbetar på camperna?
– Ja, tyvärr. Hur kan någon veta att vi skulle åka just den här vägen och just nu? Det är viktigt att förstå, ingen lägger ut en hemmagjord laddning för att sedan sitta i tre veckor och vänta på ett ISAF-fordon just här. Det är skillnad på en fabrikstillverkad mina som kan ha rätt så sofistikerade utlösningsmekanismer.
– Att ständigt ändra rutiner är ett annat sätt att skydda sig. Att oregelbundet byta utgångstid och färdväg, men återigen – det viktigaste är att ingen i närheten läcker information.
Aldrig avrustat
Åter till Sverige. Utan att det direkt framgår av rapporten går det att få intrycket att Sverige fortfarande utsätts för spioneri av mer traditionellt slag.
– Spionen har aldrig avrustat. Den personbaserade inhämtningen via agenter är tillbaka på ungefär samma nivå som under det kalla kriget.
Behövs det verkligen traditionella spioner när så mycket inhämtning kan ske via elektroniska signaler, från radarsystem, datoriserade ledningsanläggningar, eller helt enkelt mobiltelefoner?
– Kanske mer än någonsin. Den värvade personen letar upp det som uppdragsgivaren vill ha. Han sovrar, sorterar och kommer med de önskade uppgifterna. Att analysera signalspaning tar enormt mycket tid och resurser.
Finns det personer verksamma idag i Sverige som du kallar spioner?
– Ja, definitivt. Brottsbalkens beteckning för den här verksamheten är spionagebrott.
I rapporten nämns vidare att officerare och andra försvarsanställda har kontaktats, underförstått av främmande makt med "…avsikt att eftersöka information som är skyddsvärd ur ett svenskt perspektiv".
Rekryterar spioner
– Det handlar inte sällan om underrättelseagenter med diplomatpass, som officiellt jobbar mer eller mindre synligt för oss och säkerhetspolisen men som också har till uppgift att rekrytera uppgiftslämnare, alltså … spioner.
Vad finns det för anledning att värva spioner när det talas om allmän militär avspänning i vår del av världen?
– Generellt sätt ligger underrättelsehotet mot Sverige på en förvånansvärt hög nivå. Nordkalotten och norra Europa har fått ett nytt strategiskt läge. Nya ekonomiska intressen i regionen ökar utmaningarna…
Ekonomiskt spionage mot Sverige och svenska företag, ja, men militärt så här en bit in på 2000-talet?
– Vi kan bara konstatera fakta. Nivån är ungefär densamma som under kalla kriget. När det gäller signalspaning från fartyg och flygplan utanför svensk land- och sjögräns kan vi till och med konstatera en ökning.
Sven-Åke Haglund